Historien om Alvik SKF, del 5

Sista delen av denna historia om den lilla skytteföreningen börjar där del 4 slutade. 1989 blev det alltså tre medaljer på SM eller Skyttiaden för Alvik. Guld och silver i L13. Silver i L15 rem.

Medaljregn kan man säga. Fyra guld på fyra år + några övriga medaljer.

Här är bilderna på Magnus båda guldmedaljer från -88 och -89.

 

Här är endel av Zaras och Niklas medaljer. Även då från delfinalerna.

Lite fler bilder jag grävt fram av Svante från 1988. Tydligen åkte jag med själv det  året till Fagersta ändå och heja på Niklas, Magnus och några från Arvidsjaur.

Kom inte ihåg det. Hur man såg ut alltså :))

Här syns vår fina skyttedress!!

Min yngsta bror Fredrik Holm började skjuta också i svallvågorna. Tror det var 1991 som han va som bäst i L11.

Fredrik Andersson och Daniel Morin sköt i L13 för Alvik också.

Fredrik H vann alla tre delfinaler och här är ett par bilder från Regionmästerskapet före Riksfinalen. Sen har jag bara historien i huvudet hur det gick. Alvik hade alltså chansen igen att ta medalj på SM. Denna gång i L11.

Den första bilden är ett resultatprotokoll som Svante sparat med notiser i kanten om placeringarna.

Fredrik H åker ner till Fagersta och tänker göra det igen!! Ta en medalj åt Alvik.

Det slutade på ett lite makabert sätt.

Han var taggad efter de tre tidigare vinsterna i delfinalerna men i finalen händer något trist. Killen som sitter bredvid börjar grina om vart annat. Fel på bössan hans och trots upprepade försök av fadern att fixa det så fortsätter bekymren. 

Ganska svårt då att sitta och skjuta tiettor bredvid även om det inte ska få påverka. Det förstår man, så Fredrik kommer på en hedrande 7:e plats som inte alls är dåligt i en riksfinal.

Vad hände sen då i föreningen? 

Jo Niklas Lindbäck, Mikael Fors och Mathias Wikström fortsätter skjuta i föreningens färger. Både lite stående luftgevärsskytte men mest banskytte utomhus. 300m och 50m.

Har några klipp jag fått av Lennart från bl.a. Lilla VM i Boden.

Nu börjar föreningen dala lite efter detta och framgångssagan blev väl 1984 till 1991för Alvik SKF kan man säga. 

Det slutar då med att när man googlade på namnet så fanns inget på internet.

Endast att föreningen är vilande.

Det tyckte jag var trist och skrev ihop denna historia så nu finns något sagt i allafall för våra barnbarn att läsa.

Jag vill samtidigt tacka alla för materialet ni bistått med.

Vem vet... Föreningen kanske kommer till liv igen nån gång av de nya generationerna. 

Ha en God Jul alla och hoppas ni gett bössor och ammunition till er barn i Julklapp. Då kan det gå så här!