Historien om Alvik SKF, del 3

Utrustningen ja. Vi hade ju denna lånebössa FWB 300 och sköt i gympasalen på skolbord som var vingliga. Man satt två och två och när den ena hade skjutit så fick man sitta blixt stilla så man inte störde den andra. Lennart Lindbäck berättade att detta kunde vara en orsak att det gick så bra för Alviks skyttar senare på det stora finalerna då man satt i fasta bänkar med filt på och inget som störde. Det var ju lyxigt för oss. Vi var ju vana att ALLT störde.

Så här såg den alltså ut den gamla bössan och skjutjackan som många använde.

Om vi skulle vara bland dom bästa i Sverige så insåg föräldrarna att vi var tvungen ha den rätta utrustningen.

De flesta köpte då denna nya Feinwerkbau 600. En mycket mer precis och stabilare bössa än 300:an. Man sköt jämnare med den. Den pressade man armen framåt för att ladda och en lucka sprättade upp där man satte i diabolen.

Alla köpte också handplockade diaboler som var utvalda utan deformationer. Dom kunde se ut så här:

I klädväg så blev det köpa stabila jackor som hjälpte att sitta eller stå stilla när man sköt. Såg ut så här:

Det finns även kvar en träningsoverall som jag ska försöka få ett foto på senare. 

Man var ju bara fränast då man hade en klubbdress! Snygg var den också.

Jämföra denna utrustning vi köpte med den allra senaste som finns nu så förstår man att vi sköt med järnspett! 

De nya bössorna har fått kolsyreladdning där man inte behöver röra sin arm lika mycke vid omladdning. Det fanns även på en nyare version av FWB 600 när vi sköt. Så här ser bössorna ut nu och man ser kolsyretuben under pipan.

Bästa träningen för bra resultat kanske var med gamla skramlande bössor ändå?

Man kan bara gissa...

Nu tillbaka till föreningen och tävlingarna.

Idag har många atleter och tävlingsmänniskor mentala coacher som hjälper dom med den mentala biten. Att hålla fokus under en tävling en lång tid...

Vi hade inga sånna utan vi körde tvärtom-varianten ha ha! 

Många störmoment med vingliga bord, gungande gympasals golv och människor som kom och gick i hallen. Alla ungdomar kanske inte tränade helt seriöst heller utan sköt för att det var roligt och dom fick ju också vara med givetvis. Det skrattades och svamlades och kanske kanske gjorde denna träning att vi klarade skjuta under press bättre än andra?! Men speciell mentalträning hade vi inte. Vad var det för något? :)

1986 var starten då i Skyttiaden som är som ett SM i någon annan sport. Coola märken som detta satte man på farsans bil. Det måste man ju ha.

Det året ska då sätta farten för Alvik SKF.

Vi klarar oss individuellt rätt långt och som ni såg i det tidigare inlägget så sköt vi fullt i kretsfinalen hemma i Alvik.

Sen åker vi tyvärr ut en efter en i förbunds och regionfinalerna... Ni kommer ju ihåg att man var tvungen komma sämst trea. Det vart nämligen så att vi slog ut varandra egentligen. Dessutom så sköt man i dom högre finalerna dubbel mängd skott. Alltså 40 skott i grundomgången. Man kunde INTE ha en dålig dag. Då var man rökt.

Fanns bara en som lyste som en sann stjärna 1986 och det var Niklas Lindbäck som går hela vägen till Riksfinalen i Fagersta.

Grymt kul för han tyckte vi! Men han slog ju ut oss andra samtidigt :)

Lennart och Niklas åker ner dit och vinner hela klabbet. Alvik SKF hade fått en vinnare i SM 1986 bland 10.000 skyttar från början...Otroligt roligt och då insåg nog vi andra att det går ju att vinna alltihop!  Fy bubblan vad vi tränade sen.

Från tidningen Svenskt skytte 1986. Notera innertiorna av 40 skott på andra bilden.

Niklas vinner SM även 1987 i Fagersta efter en grym särskjutning. Vi andra åkte ut igen i deltävlingarna men låg nära hela tiden.

Han sköt alltså i L13 då först 400 poäng av 400 och sen en låååång särskjutning. 

Otroligt att han höll i hela särskjutningen!

Ingen skulle ta ifrån han och Alvik andra guldet på raken.

 Det blev delat guld efter 40+60 skott bland fem skyttar som inte gick att sära på med reglerna som var då. 

Det blev sista året för mig och Niklas i L13 då vi är lika gamla. Vi var nu tvungna byta klass pga åldern och gå över till L15 med remstöd.

Reglerna ändrades också efter den hemska särskjutningen och i dessa framöver blev det sudden death. Ett skott var och den som skjuter ett sämre skott förlorar.

Här har jag försökt lägga in hela artikeln från Svenskt skytte. Zooma och läs!

Fem medaljörer 1987

Hatten av för Niklas och här är hans medaljer från segrarna i riksfinalerna jag fotat hos Lennart:

Vi andra tränar som psyk nu !!! Fan! Det går ju att vinna !! ... Bara man tar sig igenom delfinalerna. 

Åren efter, alltså 1988-89 så kommer vi sätta lilla Alvik SKF på kartan i Sverige för alltid.

Det kommer jag berätta om i nästa inlägg och då har jag fler tidningsklipp och foton  som otroligt nog finns kvar. 

De yngre Alviksskyttarnas träning och det dom sett Niklas klara av ger luft under vingarna. Själv gör jag mitt bästa år 1989 i L15 rem. 

-Nu kommer vi från alla håll! 

Mer om det strax!

På återseende!