Gott nytt jaktår!!

Nyårsmiddan i familjens tecken är avklarad. En lugn, skön stressfri nyårskväll. 

"Nära" skjuter ingen hare på Bingolotto heller :)

Jag önskar härmed alla läsare ett gott nytt...

Släktmiddag vid årets ände.

Julen gjorde vi bortresta till den ena släkten så mellandagarna får tillbringas mot den andra. Ja, nån dag i allafall.

Mycke hockey har det varit nu när sonen verkar fallit för den sporten. Ett ispass i Jokkmokk och deras fina VARMA islada blev det med barnens kusiner. Trevligt.

Sen tomtecup i Coop Arena med autografer och träff med Lulespelarna.

Ny klubba inhandlades för farfars julpeng till Edvin. En med "grepp" i lacken. Ska testas i morgon på träningen i c-hallen.

Elina ska få åka på sidan om med mig då också.

Kvällens släktmiddag gjorde jag själv av finaste kött såklart. Maria stod för såsen.

Inget kvar av maten så det måste vart gott :)

Tog fram dubbla kalvstekar av älg. Givetvis av två fällda kalvar av en själv.

Helstek på min farmors vis var det tänkt.

Varma herrgårdsgrönsaker, svartvinbärsgele, sallad och champis att dricka. I minnet som farmor bjöd på ungefär.

Knöt lite snören om styckena som kröp in i ugnen efter hårt stekta och kryddade i panna.

Ina's ekologiska potatis från Långnäs (Alvik)

Fruktansvärt god potatis. Kolla med nån som provat får ni höra.

Såsen gjordes på stek-sovlet som blev kvar i pannan. Skar sedan med nyvässad kniv i tunna skivor. Vänta tills stekarna kallnat helt så får man fint snitt.

Sen ner i en form och slå på såsen!

Värm i ugnen ett tag före gästerna kommer. Koka upp grönsaker innan också. Morötter ett måste.

Duka fint! Servera med vin, öl, champis och svartvinbärsgele'.

Nu kan gästerna komma...

Det bara smälte i munnen!!

Kaffe och en god efterrätt var inte heller fel efteråt.

GOTT NYTT ÅR! Och akta era fingrar när ni skickar raketerna in i 2014.

Historien om Alvik SKF, del 5

Sista delen av denna historia om den lilla skytteföreningen börjar där del 4 slutade. 1989 blev det alltså tre medaljer på SM eller Skyttiaden för Alvik. Guld och silver i L13. Silver i L15 rem.

Medaljregn kan man säga. Fyra guld på fyra år + några övriga medaljer.

Här är bilderna på Magnus båda guldmedaljer från -88 och -89.

 

Här är endel av Zaras och Niklas medaljer. Även då från delfinalerna.

Lite fler bilder jag grävt fram av Svante från 1988. Tydligen åkte jag med själv det  året till Fagersta ändå och heja på Niklas, Magnus och några från Arvidsjaur.

Kom inte ihåg det. Hur man såg ut alltså :))

Här syns vår fina skyttedress!!

Min yngsta bror Fredrik Holm började skjuta också i svallvågorna. Tror det var 1991 som han va som bäst i L11.

Fredrik Andersson och Daniel Morin sköt i L13 för Alvik också.

Fredrik H vann alla tre delfinaler och här är ett par bilder från Regionmästerskapet före Riksfinalen. Sen har jag bara historien i huvudet hur det gick. Alvik hade alltså chansen igen att ta medalj på SM. Denna gång i L11.

Den första bilden är ett resultatprotokoll som Svante sparat med notiser i kanten om placeringarna.

Fredrik H åker ner till Fagersta och tänker göra det igen!! Ta en medalj åt Alvik.

Det slutade på ett lite makabert sätt.

Han var taggad efter de tre tidigare vinsterna i delfinalerna men i finalen händer något trist. Killen som sitter bredvid börjar grina om vart annat. Fel på bössan hans och trots upprepade försök av fadern att fixa det så fortsätter bekymren. 

Ganska svårt då att sitta och skjuta tiettor bredvid även om det inte ska få påverka. Det förstår man, så Fredrik kommer på en hedrande 7:e plats som inte alls är dåligt i en riksfinal.

Vad hände sen då i föreningen? 

Jo Niklas Lindbäck, Mikael Fors och Mathias Wikström fortsätter skjuta i föreningens färger. Både lite stående luftgevärsskytte men mest banskytte utomhus. 300m och 50m.

Har några klipp jag fått av Lennart från bl.a. Lilla VM i Boden.

Nu börjar föreningen dala lite efter detta och framgångssagan blev väl 1984 till 1991för Alvik SKF kan man säga. 

Det slutar då med att när man googlade på namnet så fanns inget på internet.

Endast att föreningen är vilande.

Det tyckte jag var trist och skrev ihop denna historia så nu finns något sagt i allafall för våra barnbarn att läsa.

Jag vill samtidigt tacka alla för materialet ni bistått med.

Vem vet... Föreningen kanske kommer till liv igen nån gång av de nya generationerna. 

Ha en God Jul alla och hoppas ni gett bössor och ammunition till er barn i Julklapp. Då kan det gå så här!

Historien om Alvik SKF, del 4

"Triumfens år" Vi börjar med 1988. 

Alvik SKFs skyttar tränar mer än nånsin. Det behövdes då vi äldre bytte klass till L15 rem (en rem man skruvade under bössan och sen som stöd för underarmen) Enligt bilden.

L15 rem

Vi som sköt den klassen vad jag minns blev Niklas Lindbäck, Andreas Holm och Mathias Wikström. 

Matte började i den klassen tidigare än oss andra. Han kände det var mer rätt för honom.

Dom yngre skyttarna i Alvik var sugna på medaljer också och då tänker jag på Magnus Holm, Sara Lindbäck som sköt i våran gamla klass, L13.

Fredrik Holm, min yngsta bror börjar träna luftgevärsskytte nu också mot klassen L11.

Som vanligt blev man själv utslagen av sina egna kompisar :)

Åkte ut redan i Förbundsmästerskapet 1988 då Niklas och Mathias slog mig och jag kom fyra. Men på 392 poäng ska man inte gå vidare. Det var för dåligt.

 Lennart Lindbäck och farsan berätta att jag och min bror ofta småtjafsade :) 

Det har jag inget minne av, ha ha!

Magnus och Niklas visar i sina klasser vart skåpet skulle stå! 

Tjafsandet bröder emellan verkar inte påverkat Magnus nämnvärt.

Har ett klipp från Regionsfinalen 1988 också. Tävlingen före Riksfinalen men efter Förbundsmästerskapet.

Magnus Holm vann L13 igen och gick vidare.

Niklas vann L15 rem igen och Mathias Wikström åkte tyvärr ut också på en snöplig 4:plats i samma klass. Jag själv åkte som sagt ut i tävlingen före.

Mikael Fors vann L17 stå och är klar för slutfinalen i Fagersta. Tomas Bergström åker också ut på en sjätteplats i den klassen.

Alviks skyttar vinner alltså under hemsk press 3 av 6 klasser i Umeå.

Alla vill ju till Fagersta! 

Finalen då?

Jo, det åker några förväntansfulla skyttar dit och Niklas har ju redan varit där två år före så han vet ju.

Han gör en grym avslutningsrunda på 10 skott och stegar upp till tredje plats i L15 rem.

Niklas fick plats 13 i hallen de två åren han vann gulden. Vilken plats tror ni tävlingsledningen ger Magnus från samma förening? Just det, plats 13.... Den psykningen fungerar givetvis inte utan han briljerar och vinner.

Alvik får sin andra SM-guldmedaljör på 3 år i klassen L13. Wihooooo! Nice!

Måttligt avundsjuk på lillebror var man men samtidigt grymt imponerad av hans lugn.

Ni får zooma lite på denna om det behövs.

Slutställning i Fagersta 1988.

Det som inte syns här är Mikael Fors, Alvik som kommer 9:a på 375 poäng i L17 stående. Inte dåligt det heller i SM-final.

Tycker vi gör det bra från vår lilla förening.

1989 tänker man ju att det kan inte gå bättre än 1988? Eller?

Vi tränar på bra och känner ju att vi har greppet.

Jag själv gör mitt bästa år i L15 rem och SKULLE ju bara ta SM-medalj nu...men åker ut igen. 

Denna gång i tävlingen före riksfinalen på snöplig fjärde plats.

Jag blir FRUKTANSVÄRT besviken och vill inte följa med som supporter ens till Fagersta. Tror tom jag grina en skvätt. Kände väl att stående skyttet som väntade som nästa klass vart övermäktigt och jag slutar faktiskt skjuta efter denna besvikelse.

Året för Alvik i övrigt blir ändå det bästa hittills.

Bror Magnus och Zara Lindbäck dominerar i L13 och formligen skjuter byxorna av alla i Sverige.

Dessa två lugna, nervfria ungdomar skjuter om guld och silver i riksfinalen i Fagersta. Hemma sitter jag och väntar på att telefon ska ringa.

På bilden syns pappa Svante Holm och Magnus.

Zara och Magnus hamnar på samma poäng efter grundomgången med exakt lika många innertior eller "tiettor".

500 poäng och 42st.

Särskjutning börjar... Oliiiidligt spännande!

Magnus ti-etta, Zara ti-etta, Magnus ti-etta och Zara en tia. Luften går ur och Magnus har vunnit guldet för andra året i rad. Vilken pärs!!

Mathias Wikström tar silvret i L15 rem också. Niklas Lindbäck kommer 12:a i L15 stå. Fredrik Andersson var en poäng från finalomgången i L11. Slutar sexa på 397p av 400.

Alvik blir mästerskapets förening. Tycker denna historia nästan är för bra för att vara sann. 

Tror ni att psykningarna stannade upp från tävlingsledningen i Fagersta? Inte det.

Magnus får för fjärde året på raken som Alviksskytt plats 13 i hallen.

Svante Holm gick efteråt och tackade ledningen för att vi fått en så bra plats i flera år....

Ledarna/tränarna ska ha medalj också helt klart. Dom syr ihop allt och gör det hela till en rolig tid som man inte glömmer . Inte lätt för dom att pressa på men samtidigt få alla att behålla lugnet.

Tågresan ner till Fagersta var visst kul sägs det. Man själv hade ju telefonpassning hemma bara. Internet och mobiler var ju inte vanligt 1989 :)

Nu lite fler tidningsklipp som bevis. 

Även om man är en liten förening kan man göra stordåd!

Alvik SKF fanns numera för alltid på skyttekartan. Skapat av ett tiotal skyttar och några ledare.

L13 står nästan längst ner i detta klipp från en Norrlandstidning:

Sista inlägget, Del 5 kommer kring Jul. Då lite om min yngsta bror Fredrik och lite bilder som finns kvar. Hoppas ändå ni tycker det är lite kul läsning. Åtminstonde för er som deltagit på något sätt. Nu är det då dokumenterat. Ha det gött!

Historien om Alvik SKF, del 3

Utrustningen ja. Vi hade ju denna lånebössa FWB 300 och sköt i gympasalen på skolbord som var vingliga. Man satt två och två och när den ena hade skjutit så fick man sitta blixt stilla så man inte störde den andra. Lennart Lindbäck berättade att detta kunde vara en orsak att det gick så bra för Alviks skyttar senare på det stora finalerna då man satt i fasta bänkar med filt på och inget som störde. Det var ju lyxigt för oss. Vi var ju vana att ALLT störde.

Så här såg den alltså ut den gamla bössan och skjutjackan som många använde.

Om vi skulle vara bland dom bästa i Sverige så insåg föräldrarna att vi var tvungen ha den rätta utrustningen.

De flesta köpte då denna nya Feinwerkbau 600. En mycket mer precis och stabilare bössa än 300:an. Man sköt jämnare med den. Den pressade man armen framåt för att ladda och en lucka sprättade upp där man satte i diabolen.

Alla köpte också handplockade diaboler som var utvalda utan deformationer. Dom kunde se ut så här:

I klädväg så blev det köpa stabila jackor som hjälpte att sitta eller stå stilla när man sköt. Såg ut så här:

Det finns även kvar en träningsoverall som jag ska försöka få ett foto på senare. 

Man var ju bara fränast då man hade en klubbdress! Snygg var den också.

Jämföra denna utrustning vi köpte med den allra senaste som finns nu så förstår man att vi sköt med järnspett! 

De nya bössorna har fått kolsyreladdning där man inte behöver röra sin arm lika mycke vid omladdning. Det fanns även på en nyare version av FWB 600 när vi sköt. Så här ser bössorna ut nu och man ser kolsyretuben under pipan.

Bästa träningen för bra resultat kanske var med gamla skramlande bössor ändå?

Man kan bara gissa...

Nu tillbaka till föreningen och tävlingarna.

Idag har många atleter och tävlingsmänniskor mentala coacher som hjälper dom med den mentala biten. Att hålla fokus under en tävling en lång tid...

Vi hade inga sånna utan vi körde tvärtom-varianten ha ha! 

Många störmoment med vingliga bord, gungande gympasals golv och människor som kom och gick i hallen. Alla ungdomar kanske inte tränade helt seriöst heller utan sköt för att det var roligt och dom fick ju också vara med givetvis. Det skrattades och svamlades och kanske kanske gjorde denna träning att vi klarade skjuta under press bättre än andra?! Men speciell mentalträning hade vi inte. Vad var det för något? :)

1986 var starten då i Skyttiaden som är som ett SM i någon annan sport. Coola märken som detta satte man på farsans bil. Det måste man ju ha.

Det året ska då sätta farten för Alvik SKF.

Vi klarar oss individuellt rätt långt och som ni såg i det tidigare inlägget så sköt vi fullt i kretsfinalen hemma i Alvik.

Sen åker vi tyvärr ut en efter en i förbunds och regionfinalerna... Ni kommer ju ihåg att man var tvungen komma sämst trea. Det vart nämligen så att vi slog ut varandra egentligen. Dessutom så sköt man i dom högre finalerna dubbel mängd skott. Alltså 40 skott i grundomgången. Man kunde INTE ha en dålig dag. Då var man rökt.

Fanns bara en som lyste som en sann stjärna 1986 och det var Niklas Lindbäck som går hela vägen till Riksfinalen i Fagersta.

Grymt kul för han tyckte vi! Men han slog ju ut oss andra samtidigt :)

Lennart och Niklas åker ner dit och vinner hela klabbet. Alvik SKF hade fått en vinnare i SM 1986 bland 10.000 skyttar från början...Otroligt roligt och då insåg nog vi andra att det går ju att vinna alltihop!  Fy bubblan vad vi tränade sen.

Från tidningen Svenskt skytte 1986. Notera innertiorna av 40 skott på andra bilden.

Niklas vinner SM även 1987 i Fagersta efter en grym särskjutning. Vi andra åkte ut igen i deltävlingarna men låg nära hela tiden.

Han sköt alltså i L13 då först 400 poäng av 400 och sen en låååång särskjutning. 

Otroligt att han höll i hela särskjutningen!

Ingen skulle ta ifrån han och Alvik andra guldet på raken.

 Det blev delat guld efter 40+60 skott bland fem skyttar som inte gick att sära på med reglerna som var då. 

Det blev sista året för mig och Niklas i L13 då vi är lika gamla. Vi var nu tvungna byta klass pga åldern och gå över till L15 med remstöd.

Reglerna ändrades också efter den hemska särskjutningen och i dessa framöver blev det sudden death. Ett skott var och den som skjuter ett sämre skott förlorar.

Här har jag försökt lägga in hela artikeln från Svenskt skytte. Zooma och läs!

Fem medaljörer 1987

Hatten av för Niklas och här är hans medaljer från segrarna i riksfinalerna jag fotat hos Lennart:

Vi andra tränar som psyk nu !!! Fan! Det går ju att vinna !! ... Bara man tar sig igenom delfinalerna. 

Åren efter, alltså 1988-89 så kommer vi sätta lilla Alvik SKF på kartan i Sverige för alltid.

Det kommer jag berätta om i nästa inlägg och då har jag fler tidningsklipp och foton  som otroligt nog finns kvar. 

De yngre Alviksskyttarnas träning och det dom sett Niklas klara av ger luft under vingarna. Själv gör jag mitt bästa år 1989 i L15 rem. 

-Nu kommer vi från alla håll! 

Mer om det strax!

På återseende!

Historien om Alvik SKF, del 2

Kan inte hålla mig från att skriva del två redan nu.

Kring 1984-85 så tog det fart i skolan på allvar med skyttet. En timme på "fritt val" kunde man välja skjutning. Ett reportage gjordes och jag har lyckats få tag i en bild från det. Tidningarna var intresserade av detta med skjutträningen på en skola. Hur kommer det sig, undrade dom?

Vi tre som sitter längst fram och några till visade sig att det skulle gå riktigt bra för.

Här ser man också att det är sex banor i gympasalen i Alviksskolan.
Ni får zooma lite på bilderna! 

Det beslutades att vi skulle gå med i serieskjutningen för lag och individuellt på kvällstid.

 Fanns många jakt och skytteintresserade föräldrar som ställde upp på kvällstid och med "glimten i ögat" kan jag säga. Var skitkul att träna på kvällarna och spännande så klart när man är 11år.

"Bog" Lennart Nyström är en rolig prick som snusade hårt minns jag. Jag och Niklas Lindbäck kollade i soptunnan ute i hallen och skrattade åt hans JÄTTE snusar han la ut :) Ha ha! Minns det som igår...

Vi vart bättre och bättre på att skjuta och tillslut kunde man få några små skyttemärken om man kom upp i ett visst resultat. Guld med tre stjärnor hade man skjutit 197 poäng av 200 (20 skott) tre gånger. Silver var 195p och brons 192p. Om jag minns rätt alltså.

Det är märket till höger nedan. Wow! Tänkte vi. Får man medaljer också ! Tillslut hade vi alla massor av dessa märken.

Serieskyttet började som sagt och alla såg ju att vi hade talang. Niklas Lindbäck var bäst av oss 11åringar just då i sittande med stöd.

Träningen ger resultat.

Jag, Niklas Lindbäck och Magnus Holm skjuter senare 599 av 600 möjliga i lagskyttet. Vi blev ett grymt lag tillsammans. Ett urklipp från det nedan.

Alla andra lag tyckte vi var jobbiga att möta :) Kan förstå varför.

Vi fortsätter på den banan och vinner Norrbottensserien och ligger högst upp på tio i topp-listorna individuellt.

Året efter händer det! Vi gör det inget annat lag i Sverige gjort tidigare. Vi skjuter 600 av 600 möjliga poäng på tävling i Norrbottens serien under press...

Vi var fruktansvärt glada och börjar tänka att hur långt ska det här ta oss??

Föräldrarna våra manade på och var grymt glada för vår skull och Alvik SKF.

Skyttiaden hägrade som är SM för luftgevär. 10.000 skyttar startar. Lilla Alvik SKF bidrog med kanske tio stycken.

Samma år som detta ovan hände så sköt vi då individuellt den tävlingen.

Man måste komma sämst trea i alla delfinaler för att ta sig vidare till nästa.

DET, mina vänner var inte lätt med pressen från klubben, föräldrar, kompisar och sig själv. En del skyttar grät på tävlingarna...Som hos Kina och deras olympier i gymnastik ungefär :)

Tävlingarna såg ut så här i ordning:

Klubbmästerskap

Kretsmästerskap (redan här kom nerver)

Förbundsmästerskap (Gällivare ibland och Lv7 i Luleå)

Regionsmästerskap (gick i Umeå ofta)

Riksfinal om guldmedaljerna( Fagersta)

Har en bild på resultaten från det kretsmästerskapet som gick i Alvik, 1986

Notera att Magnus sköt då i klassen L11 under jag och Niklas som sköt i L13.

Min bror Magnus visade redan här grymma nerver på rätt plats.

Även Zara Lindbäck, Mathias Wikström, Magnus Lindberg, Tomas Bergström och Mikael Fors tog sig vidare till Förbundsmästerskapet på fina resultat.

Nu skulle det inhandlas ny utrustning!

Bössor, kläder och ammunition av bästa kvalité.

Det kommer i del 3.

Vi stannar där för nu och fortsättning följer så klart! Håll ut! 

Jag vet inte själv om jag kan hålla mig från att skriva fortsättningen :) Det blir nog fler än fyra delar men finalen blir först till Jul. 

Ha det gött och på återseende!